De är nått som ligger och gnager i mitt huvud, jag känner mig kluven. Jag är inte ledsen, jag är inte arg men jag är heller inte glad. Jag trivs med mitt liv men jag trivs inte med mitt liv. De är många tankar som snurrar runt i mitt huvud just nu!

Ena halvan av mig vill träffa någon, någon som verkligen är seriös, vet vad han vill. Jag vill träffa en helt främmande person och kunna bygga upp en relation helt ifrån grunden. Inga förutfattade menningar inga rykten man har hört utan jag vill verkligen lära känna någon helt i från grunden. Flytta till en stad, till en ny fin lägenhet. Få börja bygga upp ett hem. Bli sambo igen. Jag saknar vissa stunder sambolivet. De är en lättnad att ha någon att komma hem till. Att få kunna krypa ner hos en man tycker om när man har haft en jobbig dag. Slippa känna ensamheten jag gör just nu...
 
Men den andra halvan av mig vill ut och se världen. Vara fri som en fågel och bara behöva bry mig om mig själv. Kunna festa hela nätterna långa med min underbara Emma. Vara helt vild och galen. Bara dra iväg med vinden när jag har lust....

Som sagt så är jag väldigt kluven just nu. Jag vill känna mig klar men jag är absolut inte de. Alla säger att sin sak har sin tid men jag är inte så säker på de. Jag tror att man formar sitt eget öde. Ja kommer ju inte hitta någon om jag pendlar mellan jobbet och ligga i min säng hela dagarna. Jag måste sluta va så mesig, sluta att låta andra stampa på mig hela tiden. De är lätt att skriva att jag är stark men när de väl kommer till kritan så väljer jag att låta bli, att välja den enkla vägen just för att den är enkel. Sluta blunda för saker o ting. Säga saker jag egentligen borde säga för att få människor att fatta. Som Anna hon känner sig klar, hon trivs bra med att bo i Katrineholm, samma sak med Josephine. Dom har inte de behovet som jag har med att se mig omkring!

Va ska jag göra??



P&K